Professor Per Olof Glantz anmäld för oredlighet i forskning.

Anmälan om oredlig fabricering och rapportering av forskning.

Datum: 2022-09-25

Mottagare: Nämnden för prövning av oredlighet i forskning

                    Kopia: Forskningsminister Anna Ekström

                    Kopia: Före detta forskningsminister Matilda Ernkrans

                    Kopia: Socialstyrelsens före detta chef Barbro Westerholm.

Anmälare: Anders Jensen, Göteborg.

Den anmäldes namn: Professor emeritus Per-Olof Glantz.

Anledning till anmälan: Professor emeritus Per-Olof Glantz har medvetet fabricerat nedan nämnda nya kunskaper/påståenden. Detta efter bl.a. sina studier/forskning i/av/från den vetenskapliga litteraturen. Därefter har han oredligt rapporterat ut dessa lögner till samhället. Det är även historieförnekelser och lyckade historieförfalskningar.

  • Dessa oredligheter har varit medvetna med avsikt att dupera och vilseleda.
  • Det är av utomordentlig vikt att berörda kvicksilverförgiftade patienter får upprättelse genom befrielse från Glantz påstående ”Det faktum att vissa av dessa patienter har somatiska symtom på psykogen bas innebär inte att de ‘avfärdas’ eller att vi är ‘blinda’ för tänkbara mekanismer utanför våra specialområden utan att vi understryker ett välkänt och väldokumenterat fenomen, som för dessa patienter innebär att diagnosen skall leda till psykiatrisk/psykologisk men ej till odontologisk behandling”.
  • Glantz oredligheter har fått extremt stora och allvarliga följdeffekter/konsekvenser för samhället, forskningen, historiebeskrivningen och hälsan. Se innehåll i hänvisade/bifogade bilagor.
  • Det är viktigt att försöka återupprätta och värna den vetenskapliga trovärdigheten, och att se till att sanningen alltid kommer fram till slut.
  • Det skulle hjälpa miljoner runt om i världen om Sverige gick före och gjorde upp med sitt förflutna och sin historia.
  • Det är viktigt att få belyst, som ett varnande exempel, på vad ”vetenskapen” kan ställa till med om/när ’vetenskapen’ ges för stort och oinskränkt inflytande.
  • Det är dags att göra upp med historien. Även om det är jobbigt.
  • ’Beprövad erfarenhet med systematisk dokumentation’ är också vetenskap. Föreslår därför härmed att NPOF skall godkänna denna definition som en ’vetenskaplig metod’. Se bilaga 4 där ’Vad är vetenskap’ avhandlas.

Särskilda skäl: Yrkar på att denna anmälan inte skall bedömas utifrån preskriptionstiden utan utifrån särskilda skäl enligt 8 § som att oredligheten har haft mycket stora och allvarliga följdeffekter för historiebeskrivningen, forskningen, samhället i övrigt och för människors hälsa.

Plats där den anmälde genomförde/framförde oredligheterna: Fabriceringen/rapporteringen skapades/framfördes under 1980-talet från bl.a. Lunds universitet och Socialstyrelsens vetenskapliga råd i Stockholm. Som rådsmedlem var Glantz i den positionen att han i mycket stor utsträckning styrde över Socialstyrelsens inställning i amalgamfrågan.

Oredligheten/fabriceringen/forskningsfusket

Professor emeritus Per-Olof Glantz har medvetet fabricerat nedan nämnda nya kunskaper/påståenden. Detta efter sina studier/forskning i/av/från den vetenskapliga litteraturen. Därefter har han oredligt rapporterat ut dessa lögner till samhället. Det är även historieförnekelser och lyckade historieförfalskningar.

”Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver”. Se bilaga 1

”En mun med 20 amalgamfyllningar avger 0,6 ug kvicksilver/dag – en ringa mängd i förhållande till det totala dagsintaget på 10-20 ug”. Se bilaga 2

”Det finns inte någon som helst vetenskaplig publicerad kunskap om att amalgamfyllningar korroderar och därmed frigör kvicksilver”. Se bilaga 3

”Det är Socialstyrelsen bekant att i litteraturen finns publikationer där man hävdat att amalgamfyllningar genom fortgående frisättning av kvicksilver med tiden kan leda till allvarliga förgiftningar. Den kritiska vetenskapliga granskning som alla publikationer nödvändigtvis alltid måste bli föremål för har enligt styrelsens mening ej gett stöd åt påstådda biverkningar i form av kvicksilverförgiftning och därav föranledda allmänna sjukdomar” Se bilaga 4

”Det finns alltid anledning att ta patienters uppgifter på allvar. Det faktum att vissa av dessa patienter har somatiska symtom på psykogen bas innebär inte att de ‘avfärdas’ eller att vi är ‘blinda’ för tänkbara mekanismer utanför våra specialområden utan att vi understryker ett välkänt och väldokumenterat fenomen, som för dessa patienter innebär att diagnosen skall leda till psykiatrisk/psykologisk men ej till odontologisk behandling”. Se bilaga 5

”Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel”. Se bilaga 6

Bevis/argumentation som styrker/visar att oredlighet har begåtts.

Se bifogade bilagor för resp. Glantz-påståenden 1-6 ovan.

Se även följdeffekter för samhället, forskningen, historiebeskrivningen och människors hälsa i samma bilaga. 

Se även nedan korta historiebeskrivning och dess fakta som visar att påståendena är fabricerade. För mer komplett historiebeskrivning se särskild bifogad bilaga.

Den franske tandläkaren Louis Regnart var den i västvärlden som 1818 uppfann amalgamet genom att blanda kvicksilver med metallspån/pulver från vismut, bly och tenn. En förträffligt praktisk och billig uppfinning.

De franska bröderna Crawcour bedrev i New York på 1830-talet en omfattande reklamverksamhet för sitt amalgam som de döpte till ”Royal mineral succedaneum” (Det kungliga mineralet. (guldets ersättning)). Trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt bedyrade de dyrt och heligt dess ofarlighet. Detta fastän det aldrig hade gjorts några vetenskapliga studier som visade på att så skulle vara fallet.

Redan år 1840 konstaterade Baltimore tandläkarhögskola i USA (American society of dental surgeons) utifrån deras ’systematiska dokumentation av beprövad erfarenhet (vilket också är vetenskap)’. att ”Amalgam är det skadligaste av alla fyllningsmaterial vilket genom kvicksilverångor skadar inte blott tandorganet utan även hela organismen”.

Toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929). Hans mest kända bok är Gifte und Vergiftungen från 1928 och i 5:e upplagan rapporteras att ”Kvicksilver har en hög toxisk energi som ofta även vid medicinskt bruk ger sig tillkänna på ett obehagligt sätt. I varje form är kvicksilver ett märkligt, vävnads- och livsfientligt ämne. Från amalgamplomber, i synnerhet kopparamalgam, kan metallen förångas i munhålan eller i någon omvandlad form tas upp av cirkulationen från hålet i tanden och orsaka en kronisk förgiftning. Denna yttrar sig, frånsett lokala effekter i munnen, speciellt i form av sviktande funktioner i de normala hjärn- och nervfunktionerna. Sådana störningar beror inte alltid på en speciell känslighet för kvicksilver.  Jag har föreläst om detta sedan början av århundradet och också meddelat det till bärare av sådana fyllningar vilka vänt sig till mig på grund av nervösa sjukdomssymtom. Jag har alltid låtit ta bort sådana plomber och därigenom åstadkommit återhämtning, t.o.m. hos professorer”. (Översättning – docent Per Dalén)

Under 1920-30 talet rapporterade professor Alfred Stock (den främste forskaren inom området) samma sak ”amalgam utgör ett allvarligt hot mot hälsan”. Stock påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av kvicksilverånga.

Han presenterade under 1920-30-talet en stor mängd arbeten och vetenskapliga artiklar. Dessa handlade om kvicksilverläckage från amalgam och kvicksilvrets biokemiska och medicinska effekter. Han ansåg att amalgam av hälsoskäl borde förbjudas som tandfyllningsmaterial. Ospecifika symtom ansågs kännetecknande för kvicksilverförgiftning med trötthet, missmodighet, retlighet, försämrat minne, tryck över huvudet, snuva, oroligt hjärta, magbesvär m.m.

Alfreds Stocks sammanfattade 1926 ”Det lättsinniga införandet av amalgam som tandfyllningsmaterial innebär ett allvarligt hot mot mänskligheten”.

Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.

Stock dog för övrigt av kvicksilverförgiftning pga. sina experiment.

1938 infördes fri tandvård för barn

1950-talet infördes fri tandvård för gravida

I Lepold Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961) står det klart och tydligt att beprövad erfarenhet (med systematisk dokumentation) har visat att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för kvicksilver varierar mycket starkt mellan individer.

Forskaren Gay D.D och medarbetare beskrev 1979 att amalgam läcker kvicksilverånga. Undersökningen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Lancet.

Glantz började 1980 framföra sina bestämda professor-sanningar på löpande band. Det första var ”Amalgam är stabilt och läcker ej kvicksilver”

Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderade 1980 att exponeringen för kvicksilverånga skulle minimeras för kvinnor som var gravida och i fruktsam ålder. En sådan rekommendation omöjliggör naturligtvis alla former av amalgamarbeten på gravida och på dem som planerar graviditet.

Forskaren Svare och medarbetare beskrev 1981 att amalgam läcker kvicksilverånga. Även denna undersökning blev publicerad i framträdande internationella forskningstidskrifter.

Docent Mats Hanson varnar i en skrivelse till Socialstyrelsen 7/12 1981 för En hälsofara av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning.”  Det är samma budskap som framfördes av Baltimores tandläkarhögskola i USA 1840 och av toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929) och av professor Alfred Stock under 1920-30 talet och I Lepold Gmelins handbok 1961 liksom forskaren Gay D.D 1979 och forskaren Svare 1981 som rapporterade att amalgam läcker kvicksilverånga.

Vidare skriver Mats Hanson 1985 i tidskriften ”Jordemodern” om fosterskadande effekter av kvicksilver”. Han refererade där både till äldre pionjärarbeten på området (Stock 1926) och mer aktuellare (bl.a. Kuntz m.fl. 1982). Anledningen till artikeln var Mats Hansons starka misstanke om fosterskadande effekter av kvicksilver från moderns amalgamfyllningar samt att kvicksilver går över i modersmjölken.

För detta tilltag av den kritiske Hanson så såg Socialstyrelsens dåvarande chef Barbro Westerholm till att han fick sparken från Lunds universitet. Se särskild bilaga.

Dessutom

Ungefär 1981 började professor Glantz göra sina uttalanden varav det första var ”Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver”

Man kan spekulera i anledning till historieförnekelsen och de oredligt fabricerade påståendena?

En konspirationsteori kan vara att Sverige okritiskt införde fri amalgamtandvård för barn 1938 och för gravida under 1950-talet. Socialstyrelsen vill av förklarliga skäl inte framstå som ansvariga för att genom felaktiga beslut ha förgiftat dess befolkning. Att då erkänna att staten historiskt skulle ha gjort fel existerade/existerar inte, så därför fick Socialstyrelsen i uppdrag att förneka riskerna. För detta ändamål behövdes ett lojalt forskningsråd som sympatiserade med denna uppfattning. I TV-programmet ”Pop och Politik” den 27 mars 2013, som handlade om när Socialstyrelsen 1979 slutade att klassa homosexualitet som sjukdom sa Socialstyrelsens dåvarande chef Barbro Westerholm följande angående valet av vetenskapligt råd: ”Ett vetenskapligt råd måste alltid höras i sådant här sammanhang, men det var inte svårt att hitta ett vetenskapligt råd i psykiatri som tycker som jag”.

Frågan är om Westerholm gjorde samma sak på 1980-talet när hon, eller vem det var, tillsatte det vetenskapliga rådet professor P.O.Glantz som sakkunnig i amalgamfrågan? Var kravet även då att det vetenskapliga rådet skulle tycka detsamma som Socialstyrelsens chef?

Varför professor P.O.Glantz valdes som vetenskapligt råd, är som sagt var en gåta. Det tycks som om professor P.O.Glantz utbildning och specialkunskaper är högst begränsade inom specialområdena toxikologi, fysiologi, immunologi, metallurgi, elektrokorrosionkemi och människokroppen, vilka alla är förknippade med kvicksilverförgiftning från amalgamfyllningar. Varför valde Socialstyrelsen att inte tillsätta vetenskapliga råd inom dessa specialområden? Professor P.O.Glantz är odont. dr., professor i protetik. Kanske hjälpte det att han valde att bo på Kvicksilvergatan (Merkuriusgatan) i Lund under denna tidsperiod.

En annan spekulation är att Glantz kanske är en köpeprofessor (enl. Svd undersökning så fanns det 649 st sådana i Sverige 2006) som mot betalning säljer sina tjänster. Kan t.ex. tänkas vara greenwashing åt dentalindustrin.

Dela detta:

Comments are closed.