Barbro Westerholm ordnade så att visselblåsare fick sparken.

Barbro Westerholm försyndelser. Bl.a. ordnade hon så att visselblåsare och kritikern docent Hanson likt Semmelweis fick sparken.

Ytterligare en reaktion på Glantz forskningsfusk är att Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm tydligen blir hänförd av professor P.O.Glantz påstående om att: ”Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver”. Hon såg nämligen sedermera till att docent Mats Hanson fick sparken från sitt arbete på Lunds universitet. Detta pga. att Mats Hanson hade fräckheten att i tidskriften Jordemodern bl.a. följande varningar om ”fosterskadande effekter av kvicksilver”.

Parallellen till när Semmelweis fick sparken bara för han påstod att mödrar kunde dö i barnsängsfeber pga. att läkare inte tvättade händerna i samband med förlossning – är slående.

Däremot när Socialstyrelsens vetenskapliga råd Lars Friberg inte så långt efter Mats Hansons varningar, gick ut med restriktiva rekommendationer för gravida, var emellertid Barbro Westerholm tyst. Lika tyst var Socialstyrelsen två år senare när en expertutredning (LEK-kommittén 1987 – Lågdosexponering för kvicksilver) gav i stort sett liknande rekommendation för gravida som Mats Hanson några år tidigare kritiserats så kraftigt för. Nämnas kan också att professor P.O.Glantz som var med i denna LEK-kommitté, fick bita i det sura äpplet ock skriva under denna rekommendation.

Dessutom gjorde Thomas Kallus tillsammans med Barbro Westerholm allt för att tysta kritikern docent Mats Hanson.

Brev från Socialstyrelsens Thomas Kallus och Barbro Westerholm till Lunds universitet om att ”tysta” docent Mats Hansons kritiska skriverier.

”Nyligen har legitimerade tandläkare och läkare gjort Socialstyrelsen uppmärksam på en artikel i ”Jordemodern”. En informellt hållen anmälan bifogas (dvs. tandläkare Hofmans fråga, min anm. JÅ). Anmälan speglar väl den ängslan och oro som tidvis medfört en stor arbetsbelastning för Socialstyrelsen, orsakad av docent Hansons verksamhet. Artikeln utgår alltjämt från Lunds universitet. Det ankommer inte på Socialstyrelsen att bedöma den vetenskapliga kvaliteten i de publikationer som utgår från Lunds universitet. Emellertid bör, enligt styrelsens mening, Lunds universitet vara angeläget att bedöma konsekvenserna av docent Hansons publikationer. Ur styrelsens synpunkt vore följande handläggning att föredraga: Med den höga, internationella expertis som Lunds universitet förfogar över inom såväl kvicksilverforskning som odontologi göres en värdering av docent Hansons insatser av den refererade litteraturen. Lunds universitet publicerar sina synpunkter i barnmorskornas tidskrift ”Jordemodern”…En skyndsam handläggning av ärendet är nödvändigt.”

Lunds universitet, rektor Håkan Westling svarar Socialstyrelsens Thomas Kallus och Barbro Westerholm.

”Lunds universitet ´ har fått en skrivelse från Socialstyrelsen om docent Mats Hansons verksamhet… I skrivelsen finns några missuppfattningar som jag gärna vill rätta till. Universitetet som sådant bedömer inte konsekvenserna av enskilda forskares publikationer; ej heller kommer `universitetet´ att publicera några synpunkter i någon tidskrift. Slutligen verkar det som om Socialstyrelsen önskar att universitetet skyndsamt ska avge någon form av utlåtande (av vilket socialstyrelsen emotser kopia.) Förmodligen avses med uttalandet de synpunkter som skulle publiceras i barnmorskornas tidskrift ´Jordemodern`. Detta är som sagt uteslutet.”

Docent Mats Hanson anmäler Socialstyrelsen till Justitiekanslern.

”De metoder som tillämpas från Kallus/Westerholms sida hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle och är något som man trodde endast förekom i diktaturstater. Sådana metoder att tysta en fri debatt och forskning fördöms av svenska myndigheter när de förekommer i andra länder.”

Den 21/3 1985 skickar Socialstyrelsen ytterligare en skrivelse i ärendet till Lunds universitet (med generaldirektör Barbro Westerholm som handläggare, och Kallus som bisittare). Enl. Patrick Störtebecker – en av Nordens duktigaste neurologer.

Socialstyrelsen ondgör sig först och främst över att docent Mats Hanson använder sig av sin egen institutions brevpapper, när han uttalar sig om frågor som gäller hans kvicksilverforskning!

Detta är ju så småaktigt att det knappast kan vara sant (men är vanligt förekommande), och landets skattebetalare tycker nog att en generaldirektör kan ha annat och viktigare att syssla med än hur brevpapper används av docenter vid rikets universitet.

Docent Mats Hanson vid zoofysiologiska institutionen har redan tidigare av institutionens prefekt Anders Edström fått utfärdat forskningsförbud, såsom nämnts, men nu får Hanson även sparken från sin tjänst.

Detta tycks i all synnerhet ha föranletts av att Hanson i barnmorsketidningen ’Jordemodern’ i början på året 1985 publicerade en artikel ”fosterskadande effekter av kvicksilver” vari han mycket logiskt avrådde från att kvinnor under graviditeten lät sätta in kvicksilver-amalgam i tänderna.

Påtryckningar skedde härvidlag från Socialstyrelsen, speciellt från Kallus, till prefekten vid zoofysiologiska institutionen. I stället för att främja all fri forskning inom det svåra gebit som amalgamproblemet utgör, har ansvariga myndigheter å det mest perfida sätt sökt stoppa ’obekväma’ forskare som har en annan uppfattning än den traditionella.

Dylika övergrepp från myndigheternas sida måste brännmärkas och fördömas av hela folket, ty utan en fri och oberoende forskning är ett land dömt till fattigdom och intellektuellt elände!

Fler försyndelser av Barbro Westerholm.

I ett duperat tillstånd (?) av Glantz påstående gjorde Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm följande uttalande i TV den 22 maj 1985 där hon bedyrade att:

”Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt.”

I ett brev från 2015 försvarar och ursäktar sig Barbro Westerholm med osanningen att det var den kunskap vi hade då. Kan översändas om intresse finns.

Uttalandet gjorde Barbro Westerholm trots att hon i sin utbildning till biverkningsexpert av läkemedel, säkerligen fick ta del av toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929) kunskaper. Lewin betraktas ännu idag som en av forskningsvärldens storheter. Lewin publicerade flera böcker i toxikologi, den mest kända Gifte und Vergiftungen från 1928. Ur femte upplagan från 1962 citerar vi; Kvicksilver har en hög toxisk energi som ofta även vid medicinskt bruk ger sig tillkänna på ett obehagligt sätt. I varje form är kvicksilver ett märkligt, vävnads- och livsfientligt ämne. Från amalgamplomber, i synnerhet kopparamalgam, kan metallen förångas i munhålan eller i någon omvandlad form tas upp av cirkulationen från hålet i tanden och orsaka en kronisk förgiftning. Denna yttrar sig, frånsett lokala effekter i munnen, speciellt i form av sviktande funktioner i de normala hjärn- och nervfunktionerna. Sådana störningar beror inte alltid på en speciell känslighet för kvicksilver. Jag har föreläst om detta sedan början av århundradet och också meddelat det till bärare av sådana fyllningar vilka vänt sig till mig på grund av nervösa sjukdomssymtom. Jag har alltid låtit ta bort sådana plomber och därigenom åstadkommit återhämtning, t.o.m. hos professorer. (Översättning – docent Per Dalén)

Barbro Westerholm har säkert också tagit del av Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961). Där står det klart och tydligt att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för kvicksilver varierar mycket starkt mellan individer.

Den tyske kvicksilverforskaren professorn Alfred Stock presenterade under 1920-30-talet en stor mängd arbeten och vetenskapliga artiklar. Dessa handlade om kvicksilverläckage från amalgam och kvicksilvrets biokemiska och medicinska effekter. Han påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av ånga. Han ansåg att amalgam av hälsoskäl borde förbjudas som tandfyllningsmaterial. Ospecifika symtom ansågs kännetecknande för kvicksilverförgiftning med trötthet, missmodighet, retlighet, försämrat minne, tryck över huvudet, snuva, blödande tandkött, oroligt hjärta, magbesvär m.m.

Alfreds Stocks sammanfattade 1926 ”DET LÄTTSINNIGA INFÖRANDET AV AMALGAM SOM TANDFYLLNINGS-MATERIAL INNEBÄR ETT ALLVARLIGT HOT MOT MÄNSKLIGHETEN”. Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.

Ändå väljer Barbro Westerholm att istället ta till sig professor P.O.Glantz dupering om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). Ett minst sagt absurt påstående av professor P.O.Glantz. Detta har han fastställt trots att det inte har gjorts några vetenskapliga studier som visar att så skulle vara fallet. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag.

Om någon borde veta detta, så är det ju Barbro Westerholm som expert på läkemedelsbiverkningar.

Barbro Westerholm utnämndes till hedersdoktor vid odontologiska fakulteten i Malmö 2016-10-21. I motiveringen till utmärkelsen lyfts hennes stora engagemang fram för utveckling av odontologisk utbildning och forskning. En hycklande utnämning av etablissemanget utan dess like. Hon har, med en bakgrund som biverkningsexpert, tillsammans med den forskningsfuskande och historieförfalskande professorn P.O.Glantz valt att helt utan evidens slå fast att ett av världens giftigaste ämne – läckande kvicksilver från amalgam – inte ger några biverkningar (utöver mycket sällsynt allergi/lichenförändring). Så arbetar och verkar ett väl fungerande etablissemang för att befästa sina teser och klappa varandra på ryggen.

Man vet sällan mekanismerna bakom biverkningar i detalj. Man kräver normalt sett inte ”vetenskapliga bevis” för att godta att en biverkan är en biverkan. Om den uppträder under behandlingen och försvinner efter utsättande av läkemedlet är det i regel tillräckligt. I synnerhet om det finns flera liknande fallbeskrivningar. Detsamma måste självklart även gälla för amalgam. Om biverkan kan misstänkas bero på läckande kvicksilver från amalgam och försvinner efter borttagandet, så borde det också vara tillräckligt för att klassas som biverkning. I synnerhet om det finns flera liknande fallbeskrivningar. Sådana fallbeskrivningar finns det gott om. Behandling enligt beprövad erfarenhet kallas det för.

Om någon borde veta allt detta, så är det ju Socialstyrelsens dåvarande chef Barbro Westerholm som var/är läkemedelsbiverkningsexpert.

Comments are closed.