Överklagande till FR av NPOF:s beslut ang. Glantz forskningsfusk.

Här kan ni läsa själva anmälan till Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF)

Överklagan Förvaltningsrätten. Målnummer 1540-23                                    Göteborg 2023-04-12

Part 1: Anders Jensen

Tel 0705434397

ajveda@gmail.com

Part 2: Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF)

Kopia:  Utbildningsminister Mats Persson

             Före detta forskningsminister Anna Ekström

             Före detta forskningsminister Matilda Ernkrans

Yttrande – Grunderna för överklagandet.

Överklagar härmed nämnden NPOF:s avvisnings-beslut i ärende 3.2-22/0120.

Enligt lag 2019:504 får nämnden besluta att avvisa en anmälan om oredlighet i forskning som avses i 2 § om den är uppenbart obefogad (att det inte råder några som helst tvivel på att min anmälan är grundlös/oberättigad). Om inte skall nämnden med ett klart Ja eller Nej besvara frågan om oredlighet har begåtts. Yrkar på att förvaltningsrätten skall avgöra om min anmälan skall anses uppenbart obefogad eller inte. Nämnden (NPOF) anser också att jag inte har talerätt p.g.a. att jag inte skulle vara part i målet, och hänvisar till tidigare domar.

Jag anser däremot att jag har talerätt. Grunderna för detta är att min överklagan inte gäller sakfrågan i sig. Därigenom torde det vara en fråga mellan två parter – NPOF och mig/anmälaren.

”Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF)” och dess avvisningsbeslut.

Nämnden (NpoF) har beslutat att avvisa min anmälan som uppenbart obefogad med motiveringen ”De påståenden som anmälts har lämnats i sådana sammanhang som nämnden (NPOF) inte bedömer utgör rapportering av forskning”.

Denna motivering är oklar/obegriplig/felaktig och duger därför inte som skäl för att avisa min anmälan som uppenbart obefogad.

Jag vill hävda att det är oklart/obegripligt/felaktigt vad nämnden (NPOF) menar med denna motivering. Det är oklart om nämnden (NPOF) menar att rapportering inte har skett, eller om rapportering har skett men i fel sammanhang/situation/omgivning, eller om nämnden (NPOF) anser att forskning ej har bedrivits, eller om nämnden (NPOF) anser att rapporteringen handlar om någonting annat än forskning, eller om nämnden (NPOF) inkluderar alla fyra anledningar i sin motivering? Därför blir nämndens (NPOF) motivering obegriplig och felaktig.

Nämnden (NPOF) tycks anse att rapportering skall/måste ske i rätt sammanhang/situation/omgivning och på ett visst sätt. Men något sådant korrekt/rätt sätt finns inte definierat i lagen, utan lagen föreskriver att rapportering kan ske på flera/många olika sätt. Enl. definition i 2 § så avses med rapportering både publicering och andra typer av offentliggöranden.

I motiveringen använder nämnden (NPOF) ordet ”lämnats” i stället för rapportering. Nämnden (NPOF) gör detta i ett försök att slippa ta ställning till om Glantz har gjort sig skyldig till oredlig rapportering av vetenskap eller inte.

Förvaltningsrätten har därför att ta ställning till om nämndens (NPOF) formulering ”De påståenden som anmälts har lämnats uppfyller kraven  enl. definition i 2 § på vad som avses med rapportering. Om detta lämnade ingår i ”andra typer av offentliggöranden” – eller inte? Detta är en mycket viktig avgörande kärnfråga i detta ärende. Har nämnden (NPOF) gjort en felaktig tolkning av lagens tillämpningsområde och dess intention?

Om det är så att man skall tolka nämndens (NPOF) motivering till att forskning ej har bedrivits – utan det är något annat som Glantz ägnat sig åt, så vill jag anföra följande:

  • Vad som avses med forskning är inte definierat i lagen. Nämnden (NPOF) har som minimikrav att personen skall ha forskarutbildning. Det har Glantz.
  • Forskning betyder i sin renaste form – sökande efter ny kunskap.
  • Forskare är sådan som – söker efter ny kunskap.

Jag vill hävda att Glantz har presenterats ny kunskap genom hans ”systematiska litteraturstudier (forskning)”. Denna nya kunskap har Glantz sen rapporterat/presenterat/lämnat genom hans sex stycken oredliga/fabricerade påståenden, och detta är själva kärnan i anmälan.

Glantz fabricerade nya kunskap (att ett av världens giftigaste ämne, kvicksilver från amalgam, inte ger några biverkningar) – står i bjärt kontrast till den första vetenskapliga rapporten som släpptes 1840 av Baltimore tandläkarhögskola i USA (American society of dental surgeons). Utifrån deras ’systematiska dokumentation av beprövad erfarenhet (vilket också är vetenskap)’, så kom de fram till att ”Amalgam är det skadligaste av alla fyllningsmaterial vilket genom kvicksilverångor skadar inte blott tandorganet utan även hela organismen”.

Att ett av världens giftigaste ämnen självklart ger biverkningar, som ”American society of dental surgeons” och många andra studier/observationer därefter har konstaterat (se referenslista/historiebeskrivning i anmälan), borde egentligen inte vara något kontroversiellt ämne kan man tycka.

Domstolen har därför i detta ärende att ta ställning till de grundläggande frågorna ”Vad är forskning” och ”Vem räknas som forskare” och vad räknas som ”Rapportering av vetenskap/forskning” och vad räknas som ”systematiska litteraturstudier (forskning)”. Vill även referera till mina motiveringar/hävdanden i ett liknande pågående mål som för närvarande ligger hos Förvaltningsrätten för avgörande – mål nr 5447-22. Det torde vara viktigt att Förvaltningsrätten dömer samstämmigt i dessa två mål.

”Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF)” och dess felaktiga tolkning.

Vill också hävda att nämnden (NPOF) har gjort en felaktig tolkning av lagen och dess intention/syfte. Lagen tillkom för att stävja det tilltagande forskningsfusket och stärka och säkerställa forskningens integritet och kvalitet – samt bygga och återställa förtroende för forskningen.

Nämndens agerande – att ständigt försöka begränsa vem som omfattas av lagen genom mycket snäva påhittade begränsningar inom ovan nämnda områden – strider mot lagens intention/syfte.

Det är ett faktum att en professor i dag kan sprida falska påståenden/information utan rättsliga påföljder (typ som dessa fall som nu ligger hos Förvaltningsrätten) i media, TV eller andra offentliga forum utan att ifrågasättas. Detta på grund av nämndens (NPOF) nuvarande tillämpning av lagen om oredlighet i forskning. Och det var inte lagens intention och syfte. Nämndens (NPOF) nuvarande agerande/begränsningar bidrar därför till att i stället fortsatt förstärka det minskade förtroendet för vetenskapen. Det underminerar det förtroende som allmänheten har för vetenskapliga resultat. Det är nämnden (NPOF) som helt och hållet avgör vad som räknas som forskning, forskare och vad som räknas som rapportering. Det är nämnden (NPOF) som avgör lagens tillämpningsområde. Så därför är det nämnden (NPOF) som i mycket stor utsträckning styr förtroendet för vetenskapen.

Om en professor inte tydligt uttrycker att ett påstående är en personlig åsikt/uppfattning (åsikter är aldrig fakta), bör det vara obligatoriskt att professorn måste presenterar källfakta, evidens, evidensstyrka och bedömning av eventuella bias eller ekonomiska kopplingar som professorn kan ha till påståendet. Allt detta bör också ingå i forskare och professorers codex.

Tyvärr händer detta sällan idag – speciellt inte inom TV och media – där det är fritt fram för professorer (enl. Svd. 2006 fanns 649 st köpeprofessorer som då sålde sina tjänster) att enbart med sin professorstitel sprida falska/fabricerade påståenden och tvivelaktiga studier med ingen eller låg evidens. Tyvärr gör inte TV/medierna sitt jobb och efterfrågar därför inte heller källfakta etc.

Det som presenteras i sådana sammanhang bör betraktas som professorns forskningsresultat. Och visar det sig att det är falska påståenden (oredlig rapportering/fabricering av professorns forskning) så bör professorn av nämnden kunna ”dömas” för detta. Det skall heller inte vara möjligt att skylla på någon annan i flera led. En lögn blir till sist en etablerad sanning om man inte gör någonting åt det. En professor måste ta ansvar för det professorn säger såvida det inte är en personlig åsikt/uppfattning. Tillämpar inte nämnden (NPOF) denna självklara definition på vad forskning är så lär forskningsfusket fortsätta i oförminskad takt. Då kan berörda (köpeprofessorer och andra med liknande agenda) utan risk fortsätta solka ner och sprida vanära över vetenskapen. Det ligger i nämndens ansvar att tolka lagen striktare för att säkerställa att detta förfarande inte kan/får fortsätta. Allt för att öka förtroendet för vetenskapen.

Det minsta man kunde begära av nämnden (NPOF), innan de tog ställning för var/är att ta reda på vilken av parterna som hade/har rätt. Det kunde nämnden (NPOF) ha gjort, genom att begära in evidensbaserad bevis i form av var exakt i någon studie, där det står något som stödjer Glantz sex stycken påståenden och sen värdera dess evidens. Detta har nämnden (NPOF) inte gjort, utan nämnden (NPOF) har istället bara avisat anmälarens anmälan.

Anmälaren påstår att det finns ingen studie eller rapport som visar på ett vetenskapligt sätt att Glantz påståenden är sanna och att det därför är en fabricering och en oredlig rapportering av Glantz.

Sammantaget så yrkar anmälaren på att Förvaltningsrätten skall avgöra om min anmälan verkligen är uppenbart ogrundad/grundlös. Domstolen har därför i detta ärende att ta ställning till de grundläggande frågorna ”Vad är forskning” och ”Vem räknas som forskare” och vad räknas som ”Rapportering av vetenskap/forskning” och vad räknas som ”systematiska litteraturstudier”.

Om Förvaltningsrätten finner att det finns grund för min anmälan så kräver jag att Förvaltningsrätten ogiltigförklarar nämndens (NPOF) avvisning och återremittera ärendet till nämnden (NPOF) för ett beslut om oredlighet har begåtts eller ej.

Om nämnden (NPOF) inkommer med ytterligare anförande så begär jag härmed också att få bemöta dessa innan Förvaltningsrätten avgör ärendet.

Anders Jensen

Övrigt

Enl. Dr Richard Horton, f.d. chefredaktör för en av världens mest erkända medicinska tidskrifter, The Lancet, så varnar han för att hälften av alla medicinska studier baseras på manipulerade studier och pseudovetenskap. Konsekvensen blir att många studier gränsar till oredlighet i forskning. https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(15)60696-1/fulltext

Därför kan man nu för tiden inte utan vidare lita på en enda så kallad ”Vetenskaplig studie” eller expertutlåtande då det mycket ofta rör sig om bedrägliga rapporter i marknadsföringssyfte. 

Avslutar med ett citat

Dan Larhammar f.d. ordförande för Kungliga Vetenskapsakademien säger allmänt att de som inte tror på honom (professorer) och vetenskapen ”kan ha blivit vilseledda, felinformerade och kan ha fått en partisk och ofullständig information så det behöver inte vara deras eget fel utan det är dom som har försökt tuta i dom den här felaktiga informationen att (ett av världens giftigaste ämnen ger inga biverkningar) som är det stora bekymret och som man då vill hjälpa (det okunniga, inskränkta och obildade folket (Larhammar/VoF:s benämning)) till att komma på bättre tankar, och då måste man försöka erbjuda en hedersam reträttväg” och ”Dom aggressiva reaktionerna från andra sidan bottnar nog mer i en frustration över att det inte går att få personen till att ta till sig dom vetenskapliga argumenten (att ett av världens giftigaste ämne inte ger några biverkningar) och då infinner sig en uppgivenhet och frustration som kan leda till dom här mycket olyckliga aggressiva utbrotten” och ”Det är ganska vanligt att sådana här pseudovetenskapliga utsagor (att ett av världens giftigaste ämnen kan ge biverkningar) är startade av en Guru, en självutnämnd profet som anhängarna sen följer och sen inte vill eller vågar kritisera så det blir en sektliknande verksamhet”.

P.S Förklaringarna inom parenteserna ingår inte i citatet. Men eftersom Larhammars citat gäller allmänt om vetenskapen så har jag lyft in kvicksilver från amalgam som ett exempel D.S.

Dela detta:

Comments are closed.