Att aktivistiska forskare, akademiker och professorer använder sina titlar för att driva vänsterpolitiska opinioner – samtidigt som de avlönas med skattemedel – är ett problematiskt hyckleri.
När deras ”expertutlåtanden” från de politiska predikstolarna bemöts som vanliga politiska åsikter blir de upprörda. De blir kränkta när deras ideologiska slutsatser inte automatiskt sväljs som ”helig vetenskap” av politiker eller folket.
När de klagar på att deras ord inte tas som ”grund för förändring” bekräftar de egentligen bara sin sanna agenda: att de inte är några ”oberoende experter”, utan snarare vänsterns megafoner. De vill inte bara forska – de vill styra samhället i en viss politisk riktning under täckmantel av att vara opartiska vetenskapsmän.
(Red. Anm. Det finns även andra grupper av hycklande professorer – se bloggen).
Exempel:
Tilliten försvagas – en grundbult i demokratin
39 professorer: Upprop till försvar för rättsstaten
S-märkta expertutlåtanden: Skattefinansierade statsvetare och professorer som flitigt anlitas av media som ”oberoende experter”, avslöjas med att i hemlighet vara aktiva socialdemokrater och vänsteraktivister. Deras vetenskapliga slutsatser är i själva verket ren partipolitik för att styra samhället. Se video.
Islamism som ”socioekonomiska faktorer”: När radikal islamisering och extremism granskas, kliver BRÅ-profilerade professorn Sarnecki fram för att släta över problemen. Hotet från extremism och parallellsamhällen bortförklaras regelbundet som enbart ”utanförskap” och ”socioekonomiska faktorer” – en akademisk ridå som blundar för de ideologiska krafterna.
Flyktingströmmen har inte lett till fler våldtäkter. Det är en av slutsatserna i en ny rapport från Brottsförebyggande rådet.
När samhället kräver sekulära regler – som slöjförbud för småbarn eller skärpt hederskontroll – stämplas det direkt som ”strukturell rasism” av aktivistiska sociologer. Professorstiteln används för att tysta legitima säkerhetsdebatter och normalisera särbehandling.
När t.ex. Amineh Kakabaveh sommaren 2016 slog larm om att religiös fundamentalism och hedersförtryck tilläts breda ut sig i svenska förorter, möttes hon av en stenhård motattack från den akademiska vänstern. I ett uppmärksammat upprop på Aftonbladet Debatt gick en lång rad forskare och aktivister samman och stämplade hennes kritik av islamistiska strukturer som ’ren rasism’.
Detta är professorsaktivismen i sitt esse: när legitima sekulära krav och försvar av unga tjejers rättigheter krockar med akademins ideologiska skygglappar, används forskartitlarna som politiska tillhyggen för att tysta debatten
Grindvakternas monopol: När forskarnas ideologiska slutsatser för första gången ifrågasättas och bemöts som de åsikter de faktiskt är, drabbas akademin av panik. De hävdar att ”demokratin är hotad” så fort politiker eller folket vägrar att svälja deras vänsterpolitiska pekpinnar som absolut sanning.
När terrorforskaren Magnus Ranstorp år 2018 publicerade sin rapport om salafism och radikal islamism i Sverige, reagerade den akademiska vänstern instinktivt. Över 20 svenska forskare och akademiker gick samman i ett gemensamt upprop för att försöka stoppa och såga rapporten.
Istället för att ta hotet från islamiseringen på allvar, hävdade dessa aktivistiska forskare att granskningen i sig spred ”islamofobi”. De använde sina professorstitlar för att flytta fokus från religiös extremism till att påstå att problemen i stället berodde på Sveriges ”strukturella rasism”. Detta är skolexemplet på hur skattefinansierade akademiker fungerar som ideologiska dörröppnare och vägrar se sanningen i vitögat.