När kvicksilver debatteras fokuserar etablissemanget ofta på ytliga symtom. Men modern neurobiologisk och toxikologisk forskning visar en mycket mörkare sanning: kvicksilverånga från amalgam är ett potent neurotoxin. Den har en direkt, destruktiv förmåga att passera kroppens starkaste skyddsbarriärer och lagras i hjärnvävnaden under decennier. [1, 2]
Att utsättas för en massiv mängd kvicksilverånga – till exempel vid omfattande amalgamarbeten, borrning och efterföljande slipning utan skyddsutrustning – startar en smygande, degenerativ process i centrala nervsystemet. [1, 2]
Vad forskningen visar: Så saboterar kvicksilver hjärnan på cellnivå
Forskningssammanställningar (bland annat publicerade via National Center for Biotechnology Information / NIH) och toxikologiska studier från 2020-talet visar att kvicksilver förstör hjärnans funktion genom fyra specifika mekanismer:
- Slippper enkelt förbi hjärnans skydd (Blod-hjärnbarriären): Den elementära kvicksilverånga (\(Hg^{0}\)) som frigörs från amalgam är fettlöslig. Det gör att den med extrem lätthet passerar rakt igenom blod-hjärnbarriären, vilken annars stoppar de flesta gifter. Väl inne i hjärnans celler oxideras den till oorganiskt kvicksilver (\(Hg^{2+}\)). I denna form blir kvicksilvret ”inlåst”. Dess halveringstid i hjärnan är inte veckor eller månader, utan flera decennier. [1, 2]
- Kortsluter hjärnans kommunikation (Synaps- och tubulindestruktion): Hjärnans nervceller kommunicerar via elektriska och kemiska signaler i synapserna. Kvicksilver angriper tubulin, ett viktigt protein som bygger upp nervcellernas inre transportvägar (axon). När tubulinet förstörs drar sig nervtrådarna tillbaka, vilket leder till att nervcellerna tappar kontakten med varandra. Detta orsakar kognitiv svikt, minnesstörningar, hjärntrötthet och humörsvängningar. [1, 2, 3, 4]
- Triggar neurodegenerativa sjukdomar: Nyare longitudinella studier och obduktionsdata har visat en direkt koppling mellan mängden amalgamytor i munnen och förhöjda kvicksilverkoncentrationer i hjärnvävnaden. Kvicksilver blockerar de enzymer som rensar bort skadliga proteiner i hjärnan, vilket påskyndar den typ av cell- och nervdöd som förknippas med Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och ALS. [1, 2, 3, 4]
- Raderar ut hjärnans antioxidantskydd: Precis som i hjärtat dammsuger kvicksilvret hjärnan på glutation och binder upp mineralet selen. Utan detta skydd drabbas hjärncellerna av en massiv, kronisk inflammation (oxidativ stress) som långsamt bryter ner den grå substansen. [1, 2]
Det dolda sambandet mellan läkning och näring
Det är av denna anledning som drabbade upplever att den mentala dimman lättar och att nervsystemet lugnar sig när de tillför specifika tillskott. Genom att ta B-vitaminer (viktiga för nervsystemets reparation och metylering) samt Zink (som stimulerar produktionen av metallotionein, kroppens eget försvarsprotein mot tungmetaller), ges hjärnan äntligen de biokemiska verktyg den behöver för att skydda sig och reparera de skador som kvicksilvret orsakat.
Vill du läsa mer om de toxikologiska mekanismerna bakom hur amalgam skadar nervsystemet? Läs forskningsöversikten här:Rethinking the Dental Amalgam Dilemma: An Integrated Toxicological Approach.
Muren av förnekelse: Ett rättsligt och medicinskt svek
Dese obestridliga vetenskapliga fakta avvisas och tystas än idag av det svenska tandläkaretablissemanget och övriga kläggetablissemanget, som till exempel voffarna i VoF (Vetenskap och Folkbildning). I spetsen för denna förnekelse stod Socialstyrelsens dåvarande vetenskapliga råd, amalgamprofessorn Per-Olof Glantz. Det var han som personligen underlät att tillse att livsviktiga säkerhetsföreskrifter infördes för t.ex. slipning och putsning av amalgam – ett beslut som kostade otaliga människors hälsa. [1]
När jag (red. av bloggen – Anders Jensen), den förgiftade patienten, krävde upprättelse och drev ärendet mot Glantz under tio års tid, vände det svenska rättssamhället ryggen till. Istället för att fälla de ansvariga för medicinsk försummelse, vändes lagboken mot mig: processen slutade med en dom för ofredande och 16 000 kronor i böter.
Kampen har fortsatt långt in på 2000-talet. Per-Olof Glantz har sedermera anmälts för rent forskningsfusk till Nämnden för oredlighet i forskning, en process som drivits så långt det bara är juridiskt möjligt. Men klägget av skyddande kollegor och myndigheter är kompakt. De blundar medvetet för den biokemiska verkligheten tillsammans med det rabiata åsiktsklägget i föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF), vars enda syfte verkar vara att håna förgiftade patienter som ”amalgamfobiker”. [1]
De kan fortsätta skydda sina akademiska prestigemonument. Men molekylärbiologin ljuger inte: kvicksilver kortsluter hjärnan och nervsystemet – oavsett vad ryggradslösa professorer och ideologiska lobbyister påstår. [1, 2, 3]